Hellre hatad för den jag är, än älskad för något jag inte är.

Dagens ungdomar glider runt på en sån låg sandlådenivå så detta är fan sjukt. I vilket sjukt huvud är det okej att prata skit och tycka illa om mig för att jag är på ett visst sätt? Jag har mina åsikter och tänker därför inte rätta mig efter vad någon säger till mig. Vi bor i ett land med yttrandefrihet, vilket betyder att varje människa i detta land har rätten att uttrycka och föra fram sina åsikter, sålänge de inte är kränkande. Vilka mina faktiskt inte är. Att jag upplever min skola (dvs lärare) som orättvisa och att jag säger att jag inte trivs här är absolut inte personligt mot några utav de människor som faktiskt har problem med det. Folk nuförtiden behöver relaxa, för fan släpp loss och glid på en räkmacka. Jag orkar inte haka upp mig på "den gjorde det och den sa det" längre, jag lever mitt liv just nu, vilket är fett najs.


En hel del åsikter.

"Stick inte ut, då hittar folk något att hata dig för". Jag är så jävla trött på mellanmjölkstänket och alla idiotiska oskrivna lagar som ska följas till punkt och pricka för att man ska passa in. Sen när blev det omöjligt att acceptera varandra för den man är?

Jag har mina brister, säkerligen har jag flera brister än dem flesta, men jag har även många bra sidor. Har man mig på rätt sida på rätt dag kommer jag ställa upp till hundra procent på de människor som behandlat mig bra. Men som sagt, jag vet att jag har mina brister och jag är så trött på att folk inte kan acceptera mig som jag är. Jag är en jävla attityd, ett jävla humör och kan tända till på en sekund. Men det gör mig till den jag är, eller hur? Så kan man inte acceptera den jag är, varför ska man ens någonsin kalla mig ens vän?

Jag har aldrig, aldrig, aldrig, aldrig någonsin låtit mig bli nertryckt utav någon, varesig det varit en vän, familjemedlem eller lärare. Jag tar inte att folk försöker sänka mig. Jag har aldrig gjort och kommer aldrig göra. Jag kör mitt race och ingen annans, och i mitt race finns det då ingen svaghet. No fucking way.

Men, för första gången i mitt liv, flyr jag nu. Jag har packat mina väskor och åkt hem, till det enda stället jag trivs på. Jag hör hemma här och ingen annanstans. Under ett års tid har jag skaffat mig fler ovänner än vad jag lyckats med i hela mitt liv. Få utav de vänner jag fått, förstår mig och accepterar mig. Medans jag har vänner här hemma som levt med mig fem dagar i veckan i tio förbannade jävla år. Det är inte värt att stanna i varberg längre helt enkelt.

Jag har jobbat på min attityd hela mitt liv, det är något som förföljt mig genom allt jag gjort. Jag har förlorat så mycket på det men samtidigt har jag hittat de människor som är äkta. Som förstår mig och accepterar mig att jag inte är som en mellanmjölks svenne. Jag är, har alltid varit och kommer nog alltid vara - Malin Majbritt Backlund med en riktigt taskig attityd och ett ännu värre humör. Ta mig som jag är eller håll dig borta.





utvärdering dressyr

Har uppdaterat extremt dåligt det sista, så här kommer en uppdatering ifrån dagens dressyrträning på Samorine och även lite uppdatering om hur det gått med Riola förra veckan.

Dressyrträningen med Samorine gick väl okej. Framridningen var bara kaos. Hon bara sprang och sprang. Hon var väldigt stark idag, vilket är förståeligt med tanke på att hon faktiskt är körhäst och går för tillfället på ett vanligt tränsbett bara. Men det var väldigt passande trots allt, för idag jobbade vi med halvhalter och halter. Vilket var super bra! Hon blev bättre emot slutet och gick lugnt och verkligen lyssnade på halvhalterna. I början var det som om hon inte ens kände det, det stannade liksom i bogarna. Men tillslut gick det ända ner till bakbenen och blev otroligt mycket mera skillnad. Gjorde även mycket skänkelvikningar och det lyssnade hon bra på, för engångskull sprang hon faktiskt inte bara iväg utan gick fint. Iallfall så är jag ändå nöjd, fick mycket beröm av läraren som förstöd vad jag menade med att hon blev väldigt stark men hon tyckte att jag ändå löste det bra och var mjuk i handen.
Riola dem senaste dagarna har varit helt otrolig! En helt ny häst! Red henne onsdag, torsdag och fredag förra veckan och jäklar vad fint hon gick! Gjorde inte så avancerade grejer eftersom jag red ute på gräsbanan men det jag bad henne om, gjorde hon. Börjar få lite mera koll på galoppen också, hon blir fortfarande väldigt fyrtaktig och obekväm, ibland även studsig, men det går åt rätt håll iallfall. Nej, jag är nöjd över lilla rollan faktiskt!
Har inga bilder på Samorine, men bjuder på några bilder på Riola från i torsdags :)

tankar...

Har haft en rätt så tuff dag, så det är skönt att få skriva av sig lite.. Det är så jävla jobbigt vissa dagar att bo här nere i varberg, långt ifrån min familj och mina vänner, visst har jag vänner här och dessutom är dem helt fantastiska. Men jag vill bara hem. Hem till mitt saknade Härryda. Jag vet att någonstans kommer jag inte ångra mig att jag flyttade tillslut, även fast jag känner så just nu, och gjort många andra gånger och kommer defentivit göra fler gånger. Försöker tänka hela tiden att det är dessa tre åren som gäller, sen är det över så det är lika bra att göra det bästa av allt nu, men det är så jävla svårt bara.

Jag klarar inte skolan, så det gör det inte heller bättre precis. Allt känns så långt ifrån bara och jag orkar inte kämpa för att ta mig dit. Ridningen går bättre iallfall, och det är jävligt posetivt. Jag känner mig säker igen, jag vet vad jag gör och jag vet varför jag gör det. Jag har otroliga vänner som peppar mig och finns där som stöd för mig, och det är jag evigt tacksam för.
Innerst inne älskar jag att bo här nere, alla vänner och hästarna. Det vet jag. Men jag får det inte att fungera, jag dras åt två håll hela tiden. Ena biten av mig vill vara kvar här nere och andra vill hem till härryda. Det är så grymt jobbigt bara..

Utvärdering; Dressyr för Kajsa Boström

Idag blev det dressyrträning för Kajsa Boström på Samorine. Samorine är skolans körhäst men är väldigt fin för att vara körhäst dock.

Vi jobbade mycket i trav på volter osv. Red mycket skänkelvikningar i trav och öppnor i trav och galopp.
I traven hade vi ett fint grundtempo och hon lyssnade väldigt mycket när jag reglerade henne. Skänkelvikningarna blev bättre efter ett par gånger, i början stack hon undan och fick ingen riktig framåtbjudning men det blev mycket bättre efter en stund. Gjorde ett par halvhalter som Kajsa sa till mig och då blev det riktigt bra! Öppnorna i trav kändes lite sådär, men fick mycket hjälp och tips vilket var skönt. Galoppen var jag inte alls nöjd med. Hon är väldigt vinglig och väldigt svår att få fram för skänkeln men ändå bibehålla en bra rytm. Kändes som hon emellanåt stack iväg med mig och så fort jag försökte korta upp henne saktade hon av eller stretade emot. Så ska verkligen försöka ta med mig utav det här och jobba mycket med galoppen på henne och hitta framåtbjudningen men samtidigt kunna korta upp henne så hon jobbar på bra utan att hon saktar av.
Jag är faktiskt väldigt nöjd! Kajsa är väldigt ärlig och är det något hon inte tycker om så säger hon till direkt, med andra ord hon är öppen och rak och det är exakt så jag vill ha det. Hon gav mig mycket kritik och tips som jag verkligen tog åt mig utav och lyssnade på.
Efter skolan red jag Riola i paddocken. Var ingen bra dag för oss! Kändes riktigt dåligt och fick ingen struktur på passet över huvudtaget. Riola är en väldigt speciell häst som i dressyren verkligen kräver sin ryttare och idag var både hon och jag för trötta för att ens försöka komma överens. Nya tag till nästa gång helt enkelt!

Beslutångest

Vissa dagar bara avskyr jag min skola, så extremt mycket.
Hade jag fått välja gymnasium nu, hade jag aldrig ens funderat på att välja Srg.
Dem överdriver sjukt mycket med att denna skolan är så jävla bra och allt, men inte fan är den det.
Lärarna är sura bitterfittor som trycker ner ens självförtroende men som inte ens är mycket bättre själva.
Det är ingen planering eller kommunikation överhuvudtaget.
En riktig jävla B-skola!
Funderar på att sluta till sommaren, men pallar man verkligen börja nytt gymnasium och behöva gå om?
Då har liksom detta året varit bortslängt. Hade kunnat jobba och leva gott eller bara legat hemma och chillat med vänner. Ååååh beslutsångest så det står härliga till.

Beställt en ny skönhet!

Hoppas den kommer innan mina föräldrar åker till spanien på lördag, annars måste jag vänta två veckor tills dem kmr hem.. Letade egentligen efter en Kingsland väst, men dem snygga ligger på runt 1500kr och palla betala det för en helt vanlig väst med ett märke som det står KL på liksom.
Denna är både snygg och var inte allt för dyr! :)


Åååååååh!

En sak säger jag bara, flytta aldrig hemifrån! Förra våren gick jag ner 19 kg totalt, gissa hur mycket av det jag gått upp? Jo, 10 kg! Blir så trött.. Har fått sämsta matvanorna någonsin, så nu jävlar, nu ska jag fan bli nyttig.
Imorgon börjar det, inget mer godis! Jag har klarat det innan, så jag ska klara det nu med! Och med tanke på att jag faktiskt rör mig väldigt mycket i stallet oså så lär det förhoppningsvis göra susen!

Bilden är tagen i slutet av maj 2011. Där såg jag fan smal ut, checka in låren liksom!



Och nu, för cirka en månad sen. Snacka om skillnad!


Ensam bland tusen.

Ibland går saker mig på nerverna så otroligt mycket och mitt humör är som en jojjo. Jag kan vara hur peppad som helst, glad och full med energi sen bara på en sekund faller det och och stupar i marken. Jag är en känslomänniska. Ni vet en sån som känner saker väldigt lätt, som tar lätt på saker, som berörs lätt av saker.

Vissa dagar känns allt bara så jävla meningslöst. Jag vill inte vara kvar här, jag vill inte till härryda och jag vill inte heller till Varberg. Jag vill bara ut och åka, långt åt helvete här ifrån, helt jävla ensam.

Jag är trött på att tas i andra hand och jag är så jävla trött på att man tar mig förgivet.

Jag skulle vara lycklig och levande,se världen framför mig som början på något bra, ta vara på alla möjligheter jag får. Jag skulle le, känna lättnad och uppmärksamhet, ge världen mitt perspektiv på livet. Jag skulle skratta, miljoner skratt som skulle fylla hela min kropp med värme. Jag skulle trott på mig själv och aldrig blickat bakåt igen.

Men hela kroppen är tom, jag skakar och det känns som jag inte kan andas. Tiden står still och det finns inget att skratta åt. Det finns inga möjligheter, bara ett svart hål rakt ner i ett mörkt hav. Lättnaden jag skulle känna är istället en klump i magen, den blir större för varje dag, drar mig ner mer och mer. Det finns ingen uppmärksamhet, för jag isolerar mig från världen. Jag tror inte på mig själv för det förgångna är ständigt i mitt bakhuvud. Jag är tom. Ensam.



Vila i frid!

Igår lämnade en gammal skolkamrat till mig våran värld. Helt sjukt. Så ung och så himla mycket kvar att ge, men gud tar dem bästa först helt enkelt. Kan inte påstå att jag kände dig allt för väl men du var en underbar kille som satte ett leende på läpparna vart du än gick. Det minsta jag kan göra är att visa respekt för dina nära och kära Gabriel Lopez! Vila i frid!

Man ska vara glad för varje morgon man vaknar och varje kväll man går och lägger sig, för livet är kort och kan ta slut närsomhelst. Det här får en verkligen att tänka på hur fort saker och ting kan förändras och nå sitt slut.
Livet är som en hinderbana, upp och ner. Så ta vara på dina kära och var tacksam för allt du har, för man vet aldrig vad morgondagen har att bjuda på...





Vår & Sommar 2011!

Man borde tro att allting blir så himla mycket bättre när sommaren är påväg och våren nästan är här.
Men inte det nej! Så många minnen som kommer tillbaka och alla tankarna på de människor jag förlorat.
Vad hände? Visst att jag har sabbat mycket, men jag är inte heller långsint. Gamla tjejgänget och alla heltokiga fester, vad gick snett? Och alla andra, som jag inte tänker ta upp här. Mitt liv har förändrats enormt på ett år och året 2011 är helt oförglömligt! Både på gott och ont. Men jag hade inte heller gjort något ogjort, så det är väl bara att se fram emot detta året och försöka göra det bättre. Hur det nu ska gå...?

Bjuder på några få utvalda bilder ifrån sommaren 2011.

Dem säger att Frullen är dagens viktigaste måltid, och det tackar vi inte nej till!











Står helt utanför det som jag mår dåligt av.

Jag mår så jävla bra just nu! Ridningen går bra och solen skiner!
Ett vardagsbyte var precis det jag behövde, komma bort från hålan Varberg och alla tankar o problem som det innefattar. Inne på andra veckan ifrån Varberg och har lite mer än två veckor kvar tills jag ska tillbaka dit igen. Sen är det ungefär 9 veckor till sommarlovet, vilket är perfekt!

Har blivit mycket mer posetiv till ridningen, även om hoppningen fortfarande inte fungerar och går skit har jag ändå fått tillbaka allt det andra. Jag ska klara detta!
Jag vet faktiskt inte vad jag mer ska skriva, förutom att nu är jag riktigt jävla lycklig!

Livet leker!

Vad finns det att skriva egentligen? Livet är bra just nu! Saknar inte SRG för fem öre, bara några av mina underbara tjejer. Gååår super bra här nere i Onsala och denna veckan har jag ridit Tintin och Holly. Och gud vad nöjd jag var med Tintin efter ridpasset! Hade gått och surat hela dagen över att behöva rida han, så går han klockrent! Krävdes dock sporrar, spö och en graman för det men känslan var underbar! Nej dagarna flyter på och vädret har varit helt underbart, iallfall idag, så sjukt skönt att slippa sitta i bakom en skolbänk.

Återkommer när jag faktiskt har något att skriva, nu blir det att duscha och dra ut på äventyr! Pusspåer!


AMEN VAFAN?!! hahaha!


Finbesök utav ingen mindre än..

Skogen och hennes ponny Yana! Dem blev erbjudna på både chips och morötter,
vilket både yana och lilla skogen uppskattade! Puss på er! ♥

RSS 2.0