Utvärdering; Dressyr för Kajsa Boström
Beslutångest
Beställt en ny skönhet!
Hoppas den kommer innan mina föräldrar åker till spanien på lördag, annars måste jag vänta två veckor tills dem kmr hem.. Letade egentligen efter en Kingsland väst, men dem snygga ligger på runt 1500kr och palla betala det för en helt vanlig väst med ett märke som det står KL på liksom.
Denna är både snygg och var inte allt för dyr! :) 
Åååååååh!
En sak säger jag bara, flytta aldrig hemifrån! Förra våren gick jag ner 19 kg totalt, gissa hur mycket av det jag gått upp? Jo, 10 kg! Blir så trött.. Har fått sämsta matvanorna någonsin, så nu jävlar, nu ska jag fan bli nyttig.
Imorgon börjar det, inget mer godis! Jag har klarat det innan, så jag ska klara det nu med! Och med tanke på att jag faktiskt rör mig väldigt mycket i stallet oså så lär det förhoppningsvis göra susen!
Bilden är tagen i slutet av maj 2011. Där såg jag fan smal ut, checka in låren liksom!
Och nu, för cirka en månad sen. Snacka om skillnad!
Ensam bland tusen.
Vissa dagar känns allt bara så jävla meningslöst. Jag vill inte vara kvar här, jag vill inte till härryda och jag vill inte heller till Varberg. Jag vill bara ut och åka, långt åt helvete här ifrån, helt jävla ensam.
Jag är trött på att tas i andra hand och jag är så jävla trött på att man tar mig förgivet.
Jag skulle vara lycklig och levande,se världen framför mig som början på något bra, ta vara på alla möjligheter jag får. Jag skulle le, känna lättnad och uppmärksamhet, ge världen mitt perspektiv på livet. Jag skulle skratta, miljoner skratt som skulle fylla hela min kropp med värme. Jag skulle trott på mig själv och aldrig blickat bakåt igen.
Men hela kroppen är tom, jag skakar och det känns som jag inte kan andas. Tiden står still och det finns inget att skratta åt. Det finns inga möjligheter, bara ett svart hål rakt ner i ett mörkt hav. Lättnaden jag skulle känna är istället en klump i magen, den blir större för varje dag, drar mig ner mer och mer. Det finns ingen uppmärksamhet, för jag isolerar mig från världen. Jag tror inte på mig själv för det förgångna är ständigt i mitt bakhuvud. Jag är tom. Ensam.
Vila i frid!
Igår lämnade en gammal skolkamrat till mig våran värld. Helt sjukt. Så ung och så himla mycket kvar att ge, men gud tar dem bästa först helt enkelt. Kan inte påstå att jag kände dig allt för väl men du var en underbar kille som satte ett leende på läpparna vart du än gick. Det minsta jag kan göra är att visa respekt för dina nära och kära Gabriel Lopez! Vila i frid!
Man ska vara glad för varje morgon man vaknar och varje kväll man går och lägger sig, för livet är kort och kan ta slut närsomhelst. Det här får en verkligen att tänka på hur fort saker och ting kan förändras och nå sitt slut.
Livet är som en hinderbana, upp och ner. Så ta vara på dina kära och var tacksam för allt du har, för man vet aldrig vad morgondagen har att bjuda på...
Vår & Sommar 2011!
Man borde tro att allting blir så himla mycket bättre när sommaren är påväg och våren nästan är här.
Men inte det nej! Så många minnen som kommer tillbaka och alla tankarna på de människor jag förlorat.
Vad hände? Visst att jag har sabbat mycket, men jag är inte heller långsint. Gamla tjejgänget och alla heltokiga fester, vad gick snett? Och alla andra, som jag inte tänker ta upp här. Mitt liv har förändrats enormt på ett år och året 2011 är helt oförglömligt! Både på gott och ont. Men jag hade inte heller gjort något ogjort, så det är väl bara att se fram emot detta året och försöka göra det bättre. Hur det nu ska gå...?
Bjuder på några få utvalda bilder ifrån sommaren 2011.
Dem säger att Frullen är dagens viktigaste måltid, och det tackar vi inte nej till! 
