En hel del åsikter.
Jag har mina brister, säkerligen har jag flera brister än dem flesta, men jag har även många bra sidor. Har man mig på rätt sida på rätt dag kommer jag ställa upp till hundra procent på de människor som behandlat mig bra. Men som sagt, jag vet att jag har mina brister och jag är så trött på att folk inte kan acceptera mig som jag är. Jag är en jävla attityd, ett jävla humör och kan tända till på en sekund. Men det gör mig till den jag är, eller hur? Så kan man inte acceptera den jag är, varför ska man ens någonsin kalla mig ens vän?
Jag har aldrig, aldrig, aldrig, aldrig någonsin låtit mig bli nertryckt utav någon, varesig det varit en vän, familjemedlem eller lärare. Jag tar inte att folk försöker sänka mig. Jag har aldrig gjort och kommer aldrig göra. Jag kör mitt race och ingen annans, och i mitt race finns det då ingen svaghet. No fucking way.
Men, för första gången i mitt liv, flyr jag nu. Jag har packat mina väskor och åkt hem, till det enda stället jag trivs på. Jag hör hemma här och ingen annanstans. Under ett års tid har jag skaffat mig fler ovänner än vad jag lyckats med i hela mitt liv. Få utav de vänner jag fått, förstår mig och accepterar mig. Medans jag har vänner här hemma som levt med mig fem dagar i veckan i tio förbannade jävla år. Det är inte värt att stanna i varberg längre helt enkelt.
Jag har jobbat på min attityd hela mitt liv, det är något som förföljt mig genom allt jag gjort. Jag har förlorat så mycket på det men samtidigt har jag hittat de människor som är äkta. Som förstår mig och accepterar mig att jag inte är som en mellanmjölks svenne. Jag är, har alltid varit och kommer nog alltid vara - Malin Majbritt Backlund med en riktigt taskig attityd och ett ännu värre humör. Ta mig som jag är eller håll dig borta.
Åååååååh!
En sak säger jag bara, flytta aldrig hemifrån! Förra våren gick jag ner 19 kg totalt, gissa hur mycket av det jag gått upp? Jo, 10 kg! Blir så trött.. Har fått sämsta matvanorna någonsin, så nu jävlar, nu ska jag fan bli nyttig.
Imorgon börjar det, inget mer godis! Jag har klarat det innan, så jag ska klara det nu med! Och med tanke på att jag faktiskt rör mig väldigt mycket i stallet oså så lär det förhoppningsvis göra susen!
Bilden är tagen i slutet av maj 2011. Där såg jag fan smal ut, checka in låren liksom!
Och nu, för cirka en månad sen. Snacka om skillnad!
Ensam bland tusen.
Vissa dagar känns allt bara så jävla meningslöst. Jag vill inte vara kvar här, jag vill inte till härryda och jag vill inte heller till Varberg. Jag vill bara ut och åka, långt åt helvete här ifrån, helt jävla ensam.
Jag är trött på att tas i andra hand och jag är så jävla trött på att man tar mig förgivet.
Jag skulle vara lycklig och levande,se världen framför mig som början på något bra, ta vara på alla möjligheter jag får. Jag skulle le, känna lättnad och uppmärksamhet, ge världen mitt perspektiv på livet. Jag skulle skratta, miljoner skratt som skulle fylla hela min kropp med värme. Jag skulle trott på mig själv och aldrig blickat bakåt igen.
Men hela kroppen är tom, jag skakar och det känns som jag inte kan andas. Tiden står still och det finns inget att skratta åt. Det finns inga möjligheter, bara ett svart hål rakt ner i ett mörkt hav. Lättnaden jag skulle känna är istället en klump i magen, den blir större för varje dag, drar mig ner mer och mer. Det finns ingen uppmärksamhet, för jag isolerar mig från världen. Jag tror inte på mig själv för det förgångna är ständigt i mitt bakhuvud. Jag är tom. Ensam.
Vila i frid!
Igår lämnade en gammal skolkamrat till mig våran värld. Helt sjukt. Så ung och så himla mycket kvar att ge, men gud tar dem bästa först helt enkelt. Kan inte påstå att jag kände dig allt för väl men du var en underbar kille som satte ett leende på läpparna vart du än gick. Det minsta jag kan göra är att visa respekt för dina nära och kära Gabriel Lopez! Vila i frid!
Man ska vara glad för varje morgon man vaknar och varje kväll man går och lägger sig, för livet är kort och kan ta slut närsomhelst. Det här får en verkligen att tänka på hur fort saker och ting kan förändras och nå sitt slut.
Livet är som en hinderbana, upp och ner. Så ta vara på dina kära och var tacksam för allt du har, för man vet aldrig vad morgondagen har att bjuda på...
Vår & Sommar 2011!
Man borde tro att allting blir så himla mycket bättre när sommaren är påväg och våren nästan är här.
Men inte det nej! Så många minnen som kommer tillbaka och alla tankarna på de människor jag förlorat.
Vad hände? Visst att jag har sabbat mycket, men jag är inte heller långsint. Gamla tjejgänget och alla heltokiga fester, vad gick snett? Och alla andra, som jag inte tänker ta upp här. Mitt liv har förändrats enormt på ett år och året 2011 är helt oförglömligt! Både på gott och ont. Men jag hade inte heller gjort något ogjort, så det är väl bara att se fram emot detta året och försöka göra det bättre. Hur det nu ska gå...?
Bjuder på några få utvalda bilder ifrån sommaren 2011.
Dem säger att Frullen är dagens viktigaste måltid, och det tackar vi inte nej till! 
Står helt utanför det som jag mår dåligt av.
Ett vardagsbyte var precis det jag behövde, komma bort från hålan Varberg och alla tankar o problem som det innefattar. Inne på andra veckan ifrån Varberg och har lite mer än två veckor kvar tills jag ska tillbaka dit igen. Sen är det ungefär 9 veckor till sommarlovet, vilket är perfekt!
Har blivit mycket mer posetiv till ridningen, även om hoppningen fortfarande inte fungerar och går skit har jag ändå fått tillbaka allt det andra. Jag ska klara detta!
Jag vet faktiskt inte vad jag mer ska skriva, förutom att nu är jag riktigt jävla lycklig!
Livet leker!
Vad finns det att skriva egentligen? Livet är bra just nu! Saknar inte SRG för fem öre, bara några av mina underbara tjejer. Gååår super bra här nere i Onsala och denna veckan har jag ridit Tintin och Holly. Och gud vad nöjd jag var med Tintin efter ridpasset! Hade gått och surat hela dagen över att behöva rida han, så går han klockrent! Krävdes dock sporrar, spö och en graman för det men känslan var underbar! Nej dagarna flyter på och vädret har varit helt underbart, iallfall idag, så sjukt skönt att slippa sitta i bakom en skolbänk.
Återkommer när jag faktiskt har något att skriva, nu blir det att duscha och dra ut på äventyr! Pusspåer!
AMEN VAFAN?!! hahaha!
Hur ska detta gå??
